Resan till Slovakien

Efter kontroller av Tildas hormonnivåer hos veterinär Florin om lämpligaste parningsdagar, blev beskedet lördag-söndag 28-29 april.  Torsdagen den 26 april gick vi därför upp i ottan, jag och barnen för att hinna med färjan till Sassnitz.

Bara för att komplicera det hela tog jag tre hundar med mig, Tilda, Rina och Debbie. Det blev färre hundar hemma att passa för hundvakterna på det sättet. Löpningen hade givetvis sammanfallit med att Ole var på konferens i Rio de Janeiro!.

Var framme i Sassnitz vid lunch och körde vägen över Berlin och Dresden. I Dresden var vi runt 23-snåret på kvällen och lagom trött skulle man sedan försöka hitta rätt väg mot Prag bland alla bilar och spårvagnar. Fann vägen till slut men det det är för mig obegripligt varför motorvägar måste gå in och igenom storstäder? Strax efter den tjeckiska gränsen övernattade vi i bilen vid ett långtradarfik.

Fredag morgon, efter snabbtvätt och frukost iväg igen, mot Prag, igenom Prag på samma sätt som Dresden kvällen före. Den här gången i stekhet sommarsol, inklämd mellan långtradare så kom vi så igenom och fortsatte mot Brno och sedan över den slovakiska gränsen. Var framme i Zvolen vid 19-tiden på fredagkvällen. Vi blev väl mottagna av Stefan Cimbalik ordföranden från Slovakiska kopovklubben som ordnat fantastiskt fint boende på Penzion Anka. Rena lyxsviten, i synnerhet i jämförelse med första nattens övernattning i bilen!.

Lördagen den 28 april skulle då parningen bli av men eftersom det var högsommarvärme fick vi avvakta bättre temperatur på kvällen för att inte överanstränga hundarna. Barnen, hundarna och jag fördrev tiden i Zvolen när Lone ringer mig att Stefan försökt nå mig, men min mobil hade inte gett ifrån sig minsta pip. Veterinären väntade, hundarna skulle avmaskas och deras pass stämplas. Iväg till angiven bensinmack där Stefan och veterinär väntade.

Då - Ve och fasa!! Stefan upptäcker att jag har totalpunka på ena framdäcket! Vad göra, givetvis ingen domkraft eller verktyg i bilen.  Stefan sliter, först med att få loss reservhjulet, sedan försöka få loss det punkade däcket. Detta visar sig helt omöjligt, Stefan ringer en närboende valpköpare och efter en stund kommer en stor kraftig man som med ett knyck för loss alla bultarna och vi kan få på reservhjulet. På det sättet kör vi till hanhunden som är bestämd till Tilda, Bari z Hruskove dvora.

För att göra en lång historia kort, Bari och Tilda hade inte helt rätt kemi och det blev ingen parning. Sånt kan hända, bestämde vi skulle försöka efter någon timme igen. Under tiden skulle vi äta i Lucenec som var närmaste stad från där vi var. Stefan hade fortfarande vårt punkade däck i sin bil och han körde under tiden till en bekant som skulle fixa däcket. Ett par timmar senare sågs vi igen hemma hos hanhunden och då var däcket lagat (fanns en glasbit i däcket, troligen hände det på bensinmacken eftersom det visade sig efteråt att det låg glasbitar på marken där). När jag ville betala så ville Stefan inget ha! Helt otroligt så snälla människor som ställer upp på detta sättet. Tack Stefan och alla ni andra som hjälpte mig. Hade detta hänt mitt på autobahn vetisjutton hur jag skulle fixat det.

Tyvärr blev inte heller den parningen som den skulle och vi bestämde att återkomma dagen efter, söndagen den 29 april. Nu började man bli lite nervös. Skulle vi kört hela denvägen till ingen nytta mer än som semestertripp?

På söndagen packade vi bilen och checkade ut från pensionatet och var på förmiddagen på plats hos hanhunden igen. Nu höll vi tummarna för att det skulle gå vägen, men icke!! På söndagen var även ordföranden i Tjeckiska kopovklubben där, hade också en tik som skulle paras men med en annan hane. Efter överläggningar så visar det sig att det finns en kullbror Bat z Hruskove dvora som finns i Lucenec, bara en knapp mil från där vi är. Han är också helt meriterad på jakt- och spårprov och har just kommit in i den slovakiska avelsbasen. Han är lite mindre i formatet än Bari, men med tanke på Tildas storlek är detta bara en fördel tycker jag. Det är samma härstamning eftersom dom är kullbröder och att två hanar ur samma kull finns i avelsbasen måste ju tyda på väldigt fina anlag tycker jag.

Sagt och gjort, vi kör vidare till Bat istället. Här hinner vi inte ens säga flaskhals så sitter dom ihop. OK, det var ju bra, men jag vill helst för säkerhets skull ha ytterligare en parning. Åker tillbaka till pensionatet för att kolla om rummet finns kvar, det gör det. Iochförsig ska det vara stor fest under kvällen men det gör oss ingenting. Vi stannar alltså ytterligare en natt och på måndagen kör vi tillbaka till Bat på förmiddagen och det blir ytterligare en bra parning.

Såja, nu kan vi fortsätta hemfärden trodde jag. Alla som har döttrar som är i tonåren hade kanske insett att det vore omöjligt att ha varit ute och rest utan att köpa nya kläder. Gick alltså inte förrän dottern shoppat igenom först Lucenec och sedan Zvolen. Först vid 15-16-tiden på eftermiddagen var vi klara att ge oss iväg. Vi hade en färja bokat till 17.30 på tisdagskvällen 1 maj och vi skulle vara på jobbet och i skolan på onsdagen den 2 maj.

Det blev att sträckköra, den här gången via Polen för att slippa Prag och Dresden tänkte jag. Rakt upp från Slovakien, genom en snutt av Tjeckien och så in i Polen via Katowice, Gliwice och mot Wroclaw för att sedan komma ut i Tyskland vid Cottbus. Vid 03.30 hade vi kört förbi Cottbus och var strax söder om Berlin. Då stannade vi vid ett rastställe längs autobahn och jag sov 3 timmar till 06.30.

Sedan kom nästa pärs, som vi slapp på vägen ner faktiskt. Köra igenom Berlin, behöver inte gå in på detaljer men kan säga så mycket att jag har varit i Berlin flera gånger förut men tror jag sett mer av staden den här gången!

Vi hann med färjan och var hemma vid 23-tiden på kvällen. Då var man lite mör! Vi hade i alla fall kul både barnen, hundarna och jag och det blev ett litet äventyr samtidigt. Vi såg ett helt fantastiskt landskap och träffade otroliga människor, som verkligen ställde upp. Helt fantastiskt!  Tack Alla!!