VALPTRÄFF PÅ KENNEL RANTAFEJ 30 SEPTEMBER 2006

Lördagen den 30 september hade kennel Rantafej sin första valpträff. Valpköpare, både nya och gamla kom och vädergudarna hade bestämt sig för att ge oss en härligt solig höstdag.

När alla samlats och Micke riggat upp "vildsvinet", en avancerad attrapp som gick på lång wire och kunde komma mot hunden i hög fart och dessutom vändas i olika riktningar. Ett skinn från ett nyskjutet vildsvin draperades över och grisen både såg ut och rörde sig mycket naturtroget. För att få så färskt skinn som möjligt hade jag kvällen före varit och hämtat ett på Sjunkaröds vildsvinsfarm utanför Vinslöv, Tack Per-Ola för du fixade ett helt skinn med huvud, så  jag slapp sitta i vardagsrumssoffan och sy fast ett avskuret vildsvinshuvud på ett huvudlöst skinn på fredagskvällen!!

Tre olika spår var utlagda som ledde fram till grisattrappen. Hundarna fick därför spåra först c:a 50 m innan grisen kom emot dom. Första hund att prova var Taggen (Rantafejs Ståhej) med husse Leif Rådström från Helsingborg. Omdömet från Micke var en mycket sansad och stabil hund som inte släppte fokus på grisen utan koncentrerat skallade hela tiden. När husse och Micke gick fram till grisen gjorde även Taggen det och även ruskade i skinnet.

Taggen. Titta på raggen på ryggen!

Taggen med husse och Micke vid grisen

Nu ruskar vi också för visa vem som har kommandot här! Intressant att se att alla hundarna bara närmade sig bakdelen och inte huvudet på grisen när dom gick fram.

Nästa hund att ta sig an grisen var Sako med förare Daniel Flamander, och Sako gjorde också ett mycket bra jobb enligt Micke. Sako var en aning hetare än Taggen men lika fokuserad. Kom också fram till grisen när husse Daniel och Micke gick med och slappnade av direkt. Det är också en viktig förmåga hos en jakthund, att när jobbet är klart ska dom snabbt kunna avreagera och återgå till sitt normala hundjag.

Sako noterar grisens utfall och går på direkt.

Härefter fick kullsystern Stojka testa. Hon har tidigare provat på attrapp, senast på Bosjöklosters jaktmässa där hon ingick i jakt- och viltvårdsföreningen Ö Sallerups uppvisning av vildsvinshundar i arbete. Hon arbetade med koncentration och frenesi och höll på ett bra tag med skallgivning. Gick också fram utan problem när jobbet var avslutat och luggade i grisen. Tände också av direkt. Sedan Stimma och härefter Tilda fick sedan prova grisen. Stimma tog också upp jakten och förföljde grisattrappen när den drog sig tillbaka. Höll däremot inte koncentrationen lika bra som de övriga tre hundarna.

Tilda har en mycket negativ upplevelse av gris (blev förföljd och nertryckt av ett vildsvin i vintras) och ville inte alls befatta sig med attrappen. Här får vi lägga en annan taktik, låta henne vara med när andra hundar jagar och se gris skjutas osv.

Till sist fick småvalparna bekanta sig med skinnet, men då låg det på marken. Dom valpar (4 st) som var med tyckte utan undantag att det var mycket spännande och gick omkring på det och bet och drog i det.

Mickes sammanfattning av hundarna var att i synnerhet de tre kullsyskonen visade mycket goda anlag till att bli riktigt bra grishundar. Dom kunde alla behålla sin koncentration mot grisen, stirrade inte omkring och gick inte på utan höll sin distans. Dom förivrade sig inte utan var trots grisens utfall mycket sansade. Kunde sedan snabbt tända av och visade även kamplust med skinnet. Viktigt var enligt Micke att inte forcera fram träningen, låta hundarna fortsätta präglas på vildsvin på åtlar, spår, hägn osv men inte släppa dom på skarp jakt förrän de är tidigare 1,5 år. Skulle en unghund bli skrämd har den mycket svårare att återhämta sig och fortfarande bli bra som vildsvinshund. Vad man också ska tänka på är att ett sådant här test med attrapp egentligen är att likna vid ett mentaltest. En hund som inte lyckas så bra på test kan förstås bli en mycket bra jakthund ändå när situationen kan vara helt annorlunda.

Micke rekommenderade också vissa vildsvinshägn där man har stora realistiska miljöer med vildsvin och svin som inte har hanterats av människor så dom blivit nästintill tama. Hägnen i Skåne som rekommenderas är Fredsskog utanför Hässleholm och Säflacka norr om Kristianstad (www.jagaren.se). Man ska inte släppa hundar för tidigt i hägn heller utan vänta, helst till dess den är 1-1,5 år.

En kopov mognar dessutom relativt långsamt och den behöver tid på sig. Har man en mentalt stark unghund kan man möjligen prova i ett hägn med få eller yngre grisar.

Efter attrapptestet fick vi en demonstration i spårning av Gaston (Gamekeeper´s Hip Star) med förare Patrik Lindenbjär. Ett kort med knepigt spår var utlagt, flera återgångar och vinklar och spåret var lagt runt i en äng där vi åskådare kunde stå på en upphöjd del i mitten och titta. Gaston spårade lugnt och metodiskt och men vid en av återgångarna fick han vindvittring på klöven och genade den sista biten. Slutet var lagt (av mig) lite för nära vinkeln. Vid faktiska eftersök är det ju alldeles riktigt att hitta djuret så snabbt som möjligt. Under tiden Gaston spårade fick vi kommentarer av Micke Tham.

Nu var det dags för mat och alla var vi hungriga efter eftermiddagens aktiviteter. Ole fick vara grillmästare. Kennel Rantafej tackar alla valpköpare för att dom ville komma och vi hoppas att alla hade lika trevligt som vi. Vi känner oss stolta över er och era hundar och är väldigt tacksamma för den entusiasm och tid ni lägger ner på hundarna. Det kommer att löna sig vid jakterna framöver.

Barnen Torffvit med kompis Linnea och valpen Devil

Daniel (Rantafejs Strapats "Sako"), Carina och Patrik (Gamekeeper´s Hip Star "Gaston" som är pappa till Rantafejs senaste kull)

Slutligen - dansen! Sako och Taggen tar sig en svängom.

TACK Micke för att du ville komma och dela med dig av dina erfarenheter!!!